Någon sa till mig att kramar är underskattade.

Att vi borde kramas mer.

Leva i ett samhälle där vi kramas.

Som att krama personen i kassan på Ica.

Vi mår bra av närhet. Man känner sig uppskattad.

Men frågan är om kramar betyder så mycket för att vi just inte kramar vem som helst.

Att det känns så mycket för att dom betyder så mycket.

Perfekt bling till den lilla svarta:)